Fondförsäljare fokuserar på fonder med höga avgifter
I fondbranschen blir distributörerna allt viktigare och det finns en internationell trend mot allt högre fondavgifter.
Risken att förlora pengar bärs alltid av den enskilde spararen.
När säljarna/distributörerna tar en allt större del av det årliga förvaltningsarvodet måste fondförvaltarna kompensera sig med högre avgifter för att tjäna lika mycket pengar. Nettot kvar till förvaltarna beror på i vilken grad de håller på med fonder med höga kostnader.
I finansbranschen är det fonderna med de högsta avgifterna som marknadsförs och säljs, men risken att förlora pengar bärs alltid av den enskilde spararen. Men då risk, enligt finansiell teori, är hur mycket en portfölj svänger (volatilitet) rekommenderar alla ”rådgivare” att man skall ha många aktier eller fonder över hela världen i en portfölj. Då blir svängningar mindre vilket är anledningen till att en standardrekommendation är att ha en globalfond med låg risk i en portfölj.
Uppskattningsvis har olika typer av förvaltare följande årliga intäkter:
Sverigeförvaltare: 0,5 – 1 %
Storbanksförvaltare med stor utlandsmix: 1 – 2 %
”Oberoende” fondtorg: 1 – 3 %
Hedgefonder: 1 – 5 %
Under förra veckan uppstod därför en förvåning när Spiltan Fonder lanserade Spiltan Aktiefond Dalarna med start i mars. ”Varför Dalarna?” och ”Varför har ingen annan startat regionala fonder?” var de vanligaste frågorna.
Spiltan Fonder startar med Aktiefond Dalarna för att det finns många framgångsrika företag i Dalarna. Dessutom är dalmasar och dalkullor kända för att fatta egna beslut och värna om sin hembygd ända sedan Gustav Vasas tid. Svaret på den andra frågan är att alla ”rådgivare” tjänar mer pengar på att sälja utlandsfonder med höga kostnader än Sverigefonder med lägre kostnader. Om man får 50 % i provision på den årliga förvaltningsavgiften blir intäkten 1,5 % på en utlandsfond med förvaltningsavgiften 3 % men bara 0,75 % på en Sverigefond som tar 1,5 % i avgift. Den högre risken med utlandsfonder bärs i sin helhet av spararna. Det är anledningen till varför även de som har distributionskanaler i Dalarna väljer att starta och rekommendera nya utlandsfonder i stället för att starta fonder i Dalarna.
Det kan därför vara intressant att jämföra intäkterna för olika förvaltare då det är dessa intäkter som styr hela den finansiella branschen.
1. Sverigeförvaltaren t ex Spiltan Fonder
För direktsparare behåller förvaltaren hela intäkten och när fonderna distribueras via olika säljkanaler måste förvaltaren ge en del av fondavgiften till distributören. PPM har den högsta rabatten och har dessutom nyligen beslutat att ge fondförvaltarna ännu mindre del av fondintäkterna. För Sverigefonder med en avgift till kund på 1,5 % blir därför högst 1 procentenhet kvar till förvaltaren för att administrera, förvalta och marknadsföra fonderna.
2.Storbanksförvaltaren t ex Swedbank Robur
Intäkten beror främst på mixen mellan Sverigefonder, Europa-, Global- och ”emerging markets” fonder. Under veckan kunde vi läsa hur Swedbank ordnade ”informationsmöten” om fonder för 10000 kunder på 200 banker runt om i Sverige för att fira sina 40 år som fondförvaltare. I helsidesannonser presenterades även den nya Swedbank Robur BRICT (Brasilien, Ryssland, Indien, China och Turkiet) med budskapet ”Placera i en fond som har framtiden för sig!) så det är uppenbart vilken typ av fonder Swedbank vill sälja. Om vi antar att en kund har mixen 20 % Sverigefonder, 60 % Global- och Europafonder och 20 % ”emerging markets” blir intäkten för förvaltaren ca 1,5 procentenheter per år på förvaltat kapital.
3.”Oberoende” fondtorg t ex Acta Kapitalförvaltning
Denna grupp är de stora vinnarna på fondmarknaden och får allt större marknadsandelar. Budskapet att storbanken bara säljer sina egna dåliga fonder – går hem i stugorna. En av de mest aggressiva är norska Acta Kapitalförvaltning som t ex i helsidesuppslag i veckan tyckte att man skulle ”räcka upp ett finger” till sin bank. Acta har nu 21 kontor i Sverige och ringer runt till privatpersoner för att få dem till möten med ”gratis” rådgivning. De har råd med all denna marknadsföring tack vare att de även säljer egna fastighetsfonder med mycket höga avgifter (t.ex med 0,6 % om året i förvaltningsavgift men då fastigheterna belånas till 80 % blir avgiften på den egna insatsen 3 % plus en andel av vinsten till Acta). Om vi antar att en kund har mixen 10 % Sverigefonder, 40 % av Actas egna fonder, 30 % Global och Europafonder samt 20 % emerging markets blir intäkten till Acta minst 3 procentenheter per år.
4.Hedgefondsförvaltare
Den hetaste trenden bland fondförvaltare är att hoppa av från en storbank och starta en egen hedgefond. Senaste numret av Affärsvärlden listar 18 nya med exotiska namn som Adrigo, Alcur, Archipel och Midas. Under namnet hedgefond kan det döljas alla typer av förvaltningsstilar men tanken är att fondspararen skall få en stabil avkastning oberoende av hur börsen går. Den gemensamma nämnaren för alla hedgefonder är avgiftsstrukturen med en fast avgift t ex 1 % på förvaltat kapital och en del av vinsten över en viss ränta t.ex 20 % av avkastningen över korta räntan. All hedgefondsförvaltning bygger på att man gör någon typ av antagande t ex att börsen eller enskilda aktier skall gå ned eller upp. Avkastningen för förvaltaren och kunden beror på om förvaltaren har fel, rätt eller totalfel i sin marknadstro:
Fel: Förvaltaren för hedgefonden Pecunia berättade nyligen att hon trott att börsen skulle gå ned när den gick upp förra året. Spararna förlorade över 12 % av insatt kapital och hon tjänade nästan 1 % av förvaltat kapital på att hon hade fel.
Rätt: En annan hedgefondsförvaltare som i huvudsak hade varit lång i aktier (äger egna aktier i motsatt till att vara kort när man säljer aktier man inte äger) kanske lyckades med en avkastning på 20 % när börsen gick upp 24 %. Med den låga korta räntan blir intäkten till förvaltaren ca 5 % på förvaltat kapital.
Totalfel: Hedgefonden Long Term Capital förlorade 1998 alla sina pengar trots att den förvaltades av Nobelpristagare i ekonomi då det som enligt deras matematiska modeller inte skulle hända sedan universum skapades faktiskt inträffade. Ett annat exempel är hedgefonden Amaranth som nyligen spekulerade fel i gas och olja. 0 % i intäkt till förvaltarna efter tidpunkten när spararna förlorat alla sina pengar (innan katastrofen hade förvaltaren givetvis stora intäkter).
Då även förvaltare som inte är så duktiga har rätt något år är hedgefondsförvaltning något av det absolut lönsammaste man kan syssla med vilket är anledningen till att även förvaltare med höga löner och bonusar startar eget. Förvaltarna av den första svenska hedgefonden Zenit som startade 1996 hade först rätt i sju år, sedan fel i tre år för att få lite rätt under 2006.
Sammanfattning
Sammanställningen visar, som jag inledningsvis nämnde, att det i finansbranschen är fonderna med de högsta avgifterna som marknadsförs och säljs. Risken att förlora pengar bärs alltid av den enskilde spararen. Men då risk, enligt finansiell teori, är hur mycket en portfölj svänger (volatilitet) rekommenderar alla ”rådgivare” att man skall ha många aktier eller fonder över hela världen i en portfölj. Då blir svängningarna mindre vilket är anledning till att en standardrekommendation är att ha en globalfond med låg risk i en portfölj. Men fonden man köper har med mycket stor sannolikhet innehav där man kan förlora hela eller delar av insatsen. En portfölj med Clas Ohlson, Skistar, SSAB och Stora Enso har med sunt bondförnuft lägre risk än en portfölj med Crazy Eddie, Dubai Ski Resort, China Steel och Indonesian Paper. Ingen kan uttala sig om framtida avkastningar men man kan vara helt säker på att förvaltningskostnaderna och transaktionskostnaderna för den senare portföljen är högre.
Spararna i Aktiefond Dalarna kan dessutom göra en insats för näringslivet i Dalarna när kapital tillförs regionen.
Per H. Börjesson
1 jan, 2007
Lämna en kommentar