Norskt sparande
Nej, det här är ingen Norgehistoria där jag som svensk försöker göra mig lustig på ett tokroligt sätt över vårt grannland. Det här är allvar! För det är inte roligt när kunder blir lurade av rådgivare.
Kvar sitter kunden med ett saftigt lån där banken tjänar storkovan.
Och framförallt om de har blivit lurade att satsa på högriskinvesteringar med lånade pengar. Att låna för att spara är inte som ordspråket ”att både ha kakan och äta den”, utan det handlar snarare om att försöka äta en kaka som inte finns.
Jag läser i dagens Svenska Dagbladet att en 70-årig norsk bankkund hos Norges största bank DnB Nor fick rådet 2007 att låna 7,4 miljoner norska kronor och satsa dem på aktier i Singapore, Taiwan och Japan. Med facit i hand var det inte ett helt lyckat råd! Värdet av aktierna har till stora delar utraderats och kvar sitter kunden bara med ett saftigt lån där banken tjänar storkovan på ränteintäkter.
Nu har bankernas klagonämnd i Norge slagit DnB Nor på fingrarna och förklarat att de handlat fel, men det bekommer inte banken som tjurskalligt håller fast vid att det var helt i sin ordning. Tacka tusen för att de säger det, för det visade sig snabbt att samma jurist som företrätt 70-åringen snabbt fick 800 nya potentiella klienter i liknande frågor. Och förmodligen finns det ännu fler för det är många människor som tycker det är pinsamt att söka hjälp när de känner att de blivit lurade. En extra krydda till fällandet i klagonämnden är att det öppnar för civilrättslig process mellan banken och de kunder som har farit illa.
En gång är ingen gång men två gånger är två för mycket, brukar det heta. Det är inte första gången det förekommer dåliga råd i kombination med belåning i Norge. Till exempel har ACTA Kapitalförvaltning, som även finns i Sverige och tyvärr med samma koncept, kört stenhårt med belåning av kundernas portföljer så att kunderna kan handla ytterligare och blåsa upp värdet på sitt sparande. Favoritprodukterna, hos främst ACTA i Sverige, var aktieindexobligationer. Förvisso lägre risk än att köpa asiatiska aktier som DnB Nor-kunden gjorde. Men problemet var att många av aktieindexobligationerna som såldes av ACTA var utgivna av Lehman Brothers. Och när den amerikanska banken gick i konkurs tappade aktieindexobligationerna i princip hela sitt värde. Om man lägger till det faktum att många av portföljerna var belånade med de numera värdelösa Lehmanbaserade aktieindexobligationerna som säkerhet, så bidde sparandet inte ens en tummetott utan bara en stor skuld.
Jag tror och hoppas inte det här är metoder som våra svenska storbanker håller på med. Fram till nyligen arbetade jag själv på en av dem och där fanns det i alla fall inte sådana här vansinniga idéer. En lärdom man kan göra är – Att aldrig låna för att spara!
Med vänlig hälsning
Per H Börjesson
4 feb, 2009
PS
Jag följer ibland kollegorna i branschen och var för en tid sedan på ett möte på Acta Kapitalförvaltning där en känd revisionsfirma informerade om 3:12-regler. Därefter följde en presentation av Actas oberoende fondrådgivning. Det ”heta” nu när aktieindexobligationer är mindre populära var en fond som hette US Recovery (fastigheter i USA). Så här långt verkar det ha varit ett dåligt råd. Det intressanta med Acta-presentationen var emellertid att ordet kostnad aldrig nämndes eller beskrevs. Alla dessa specialfonder har otroligt höga kostnader som kunden inte informeras om.
Lämna en kommentar