Gräset är inte grönare i Brasilien eller Ryssland

En vanlig rekommendation av rådgivare är att satsa på fonder i tillväxtländer. Bland BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) var förra året Brasilien den lysande stjärnan. En växande ekonomi och nya stora oljetillgångar i havet gjorde att landet endast i begränsad omfattning drabbades av finanskrisen. De som satsat på Brasilien gynnades också av en valuta som steg med nästan 50 % under året.

Men alla tillväxtfonder har höga förvaltningskostnader som gör att rådgivare tjänar mer pengar om man väljer dessa dyrare fonder. Risken att något går snett får man alltid bära själv. En placering i en utländsk valuta innebär också att man kan få se sina andelar sjunka i värde. Sedan finns det alltid risker med utländska investeringar vilka ofta är svårare att bedöma om man är utlänning. I Brasilien verkar ett antal svenska investerare med operakällarens Alessandro Catenacci i spetsen ha fått problem när de köpt en obebyggd kustremsa där planen var att de skulle bygga ett femstjärnigt hotell, golfbana och lyxvillor. Uppgången för den brasilianska realen gör att byggnationerna nu blir 50 % dyrare. Efter tre år uppges nu också att de ännu inte fått bygglov.

Ett annat potentiellt problem som många rika utländska investerare råkat ut för i Brasilien är att det kommer olika grupper som påstår att marken tillhör dem, när byggnationerna startar. Grupper som kan ställa till problem är t ex ättlingar till de ursprungliga indianerna, Brasiliens landlösa, ättlingar till slavar och miljöaktivister.

Ett gammalt klassiskt investeringsråd är ju att ”Köp mark – tillgången på mark på vår jord är begränsad och går inte att utöka”. Med den logiken har många svenskar satsat på att den svarta jorden i Ryssland skall bli guld. Men om man inte också gör stora investeringar i tex silokapacitet blir man helt utlämnad till fluktuationerna i världsmarknadspriserna och svartabörshajar när skörden är färdig. Det finns därför risk att den gröna klövern i Ryssland istället blir en svart avgrund för investerarna.

När man går utanför sitt eget lokala kompetensområde utsätter man sig för risker som är svåra att bedöma. Lagar, paragrafer, rättssystem, politik och korruption kan bjuda på överraskningar. En utländsk investerare som flytt Ryssland säger till exempel i Business Week att ”Polisen i Ryssland måste sluta upp med att agera mafia. De här personerna stjäl hela landet”.

Även om risken är 1 på 100 att man skall förlora hela insatsen bör man lägga in denna risk i kalkylerna när man gör utländska investeringar. Det nämner aldrig rådgivarna något om då de tjänar mer pengar då kunden gör utländska investeringar.

Därför är det bättre att satsa på säkra kort på marknader man begriper och har kunskap om. Ett av Spiltan Aktiefond Stabils största innehav är Lundbergs som under många år givit investerare en avkastning på 15 % varje år med en låg risk då bolagets fastighetsbestånd varit lågt belånat. Ibland får förvaltaren kommentaren att det innehavet är tråkigt men en avkastning på 15 % om året innebär att man har dubbelt så mycket pengar om 5 år.

Men givetvis är det mer spännande att satsa på stränder i Brasilien och rysk jord istället för svenska fastigheter som står på östgötaslätten.  Men om man vill ha spänning är det bättre att åka till Las Vegas eller Monte Carlo. Investeringar skall vara tråkiga och det är bättre att man långsamt se hur gräset växer i Sverige. Warren Buffett säger att ”stora förändringar och stora värdeökningar på lång sikt ofta inte kommer samtidigt”.

Per H Börjesson

Ordförande Spiltan Fonder

10 jun, 2010