Sämsta råden till bästa kunderna
Kalla mig naiv, men jag trodde att Private Banking-verksamheter, där de mest förmögna kunderna huserar, fick de bästa produkterna och råden. Men jag hade fel!
Det verkar som att rådgivaren inte riktigt lyssnade.
För ett tag sedan blev jag kontaktad av en kille, som vi kan kalla Lasse, som nyligen hade sålt sitt företag för en mycket stor mängd pengar och snabbt blivit kund hos en Private Bankingaktör. Eftersom Lasse tidigare inte varit så intresserad av det här med sparande så accepterade han till en början alla förslag på sparande som hans rådgivare föreslog. Men trots att Lasse nu var en mångmiljonär så kunde han inte motstå att köpa boken ”Så här kan alla svenskar bli miljonärer”, skriven av Spiltans VD Per H Börjesson, när han var inne på bokaffären. Och där vaknade hans intresse för sparande.
Till historien hör även att Lasse är en väldigt försiktig man och dessutom klok nog att inse att den stora mängden pengar han fick när han sålde bolaget kommer att vara en bra grundplåt i resten av livet även med en måttfull förräntning/avkastning. Lasse varken ville eller behövde ta hög risk i sitt sparande, utan ville uttryckligen ha en låg risk vilket han även berättat för sin Private Banking-rådgivare. Men det verkade inte riktigt som rådgivaren har lyssnat när Lasse berättade det. Efter första mötet med rådgivaren satt Lasse med en fond-i-fond som förvisso hade en relativt låg risk men desto högre avgifter som åt upp all avkastning. Utöver den fonden satt Lasse även med en full hand av aktieindexobligationer inriktade på tillväxtmarknader. Som grädde på moset fanns även en kapitalförsäkring med en hög årlig avgift och i den försäkringen bodde en aktiefond med inriktning på Europa.
Efter någon månad ringde rådgivaren upp Lasse och berättade att nu var det läge att byta ut de befintliga fonderna mot några nya. Rådgivaren berättade att Europafonden inte var något att ha längre eftersom man inte längre trodde på Europa och europeiska bolag. Månadens tips var istället två helt nystartade företagsobligationsfonder med inriktning på USA respektive Europa, där ingen av fonderna hade någon form av valutasäkring utan till stor del är en spekulation mot de två valutorna. Lasses försynta fråga om varför man nu rekommenderade en räntefond med inriktning på Europa när man inte längre trodde på Europa förklarades bort i ett dunkelt resonemang om att det är skillnad på aktier och företagsobligationer.
Nu hade rådgivaren fått upp farten, för månaden därpå fick Lasse förslaget att satsa en relativt stor peng i en högriskfond med inriktning på olje- och gasbranschen. Lasse hade nu börjat bli riktigt sur eftersom förslagen började komma allt längre ifrån hans önskemål om att hans pengar skulle förvaltas med en låg risk. Nu har Lasse dragit i nödbromsen och bett sin rådgivare att lugna ned sig och betonat att pengarna framöver ska placeras med en låg risk.
Låter det här för bra för att vara sant? Tyvärr är det ”based on a true story”. Förklaringen ligger i att rådgivarna nu för tiden ofta har ganska liten möjlighet att ta hänsyn till kundens önskemål. Råden kommer istället från spågummorna och spågubbarna i placeringskommittéerna som i sin tur påverkas av bland annat fondbolaget som vill ha in pengar i den senaste fonden som rullar ut från fondfabriken. Så nästa gång du går till banken på rådgivning ta med förslagen hem och fundera själv på hur du vill att dina pengar ska förvaltas i framtiden.
30 aug, 2010
Lämna en kommentar