Sluta spara i storfinansens globalfonder
Ett vanligt sparråd är att ha en globalfond som bas i en långsiktig sparportfölj. Det kan ha många nackdelar.
En aktieförvaltare bör ha geografisk närhet till den marknad personen följer.
1) Storfinansens fonder är egentligen ”dolda” indexfonder vilket innebär att den aktiva förvaltningen egentligen är en förvaltning nära index men med den aktiva förvaltningens kostnader. Det innebär att förvaltarna för en globalfond viktar aktierna efter hur mycket de ingår i respektive lands eller regions index. Om Enron eller MCI Worldcom ingår i USA-börsens index med 0,5 % viktar man dessa bolag med 0,4 % eller 0,6 % i sina portföljer. Om en USA-förvaltare sitter hos en av storbankerna runt Kungsträdgården kan man vara helt säker på att urvalet går till på detta sätt. När Enron och MCI Worldcom rusade uppåt var det givetvis viktigt att ha med dem i portföljerna så att man fick en avkastning nära index. När bolagen sedan gick i konkurs och svenska sparare förlorade 100-tals miljoner kunde förvaltaren säga att det inte ens i USA fanns möjlighet att förutse vad som skulle inträffa. En lokal aktiv förvaltare i USA hade givetvis haft möjlighet att undvika dessa aktier. En aktieförvaltare bör därför ha geografisk närhet till den marknad personen följer för där har man sin ”circle of competence” och kan undvika de mest uppenbara felbesluten.
2) Storfinansens globalfonder viktar regionerna efter deras vikt i världsindex.
Ett världsindex består ungefär till 45 % av USA, 25 % Europa, 20 % Asien och 10 % övriga länder. Det innebär att de flesta globalfonder har 44 eller 46 % USA osv., osv. för om en region går mycket bättre vill man inte missa den uppgången i jämförelse med andra globalfonder. Denna förvaltningsstrategi innebär att de flesta globalfonder gått dåligt de senaste åren pga att USA-börsen gått sämre än många andra börser och att dollarn sjunkit i värde.
3) Det finns alltid en valutarisk att investera utomlands
Om man köper utländska aktier gör man indirekt också en placering i utländska valutor som innebär en risk om man tänker konsumera pengarna i Sverige. Tänk om den svenska kronan är en bättre placering än dollarn, Euron eller yenen! Då förlorar man ju på lång sikt att placera utomlands. En av USA:s ledande räntegurus har nyligen i tidningen Barrons gjort rekommendationen att den bästa placeringen om man vill minska sitt dollarberoende är att placera i svenska statens obligationer. Är det då verkligen klokt av svenskar att placera pengar i ”dollar”-aktier?
Vad göra i stället?
Gör din egen viktning av regionerna efter din framtidstro. Om man tror att Kina kommer att revalvera sin valuta mot dollarn skall man kanske vikta ned USA och öka Kina i portföljen. Kinesiska bolag kanske har bättre tillväxtpotential även om det också finns många okända risker i dessa bolag. Eller skall man satsa ännu mer i Sverige för att tillföra kapital till svenska företag istället för att hjälpa kineserna att utveckla deras industri? Stockholmsbörsen har faktiskt historiskt varit en av de börser som gått bäst i världen och svenska kronor är kanske också en bra placering.Om man vill ha en exponering mot USA-marknaden tycker jag att man istället för fondförvaltare kan välja Warren Buffetts Berkshire Hathaway. En ”baby”-Berkshire kostar ungefär 2800 dollar och då hänger man på världens bästa aktieplacerare.Man får då en portfölj på totalt 100 miljarder dollar som innehåller:
a) ett stort antal stabila lönsamma onoterade amerikanska bolag
b) noterade aktier som Washington Post, Gillette, Coca Cola och American Express
c) en av världens största försäkrings- och återförsäkringsverksamheter
d) exponering mot China Oil och en stor portfölj av utländska valutor då Warren är mycket orolig för dollarns utveckling på lång sikt
Berkshireaktien är lätt att äga i en svensk depå då det inte förekommer några utdelningar, splittar eller nyemissioner. Då Warren sköter hela portföljen med 14,5 anställda på huvudkontoret blir förvaltningskostnaderna en bråkdel av den billigaste amerikanska indexfonden. Extra bonus är att man varje år i slutet av april kan åka till den årliga bolagsstämman i Omaha Nebraska tillsammans med ca 20 000 andra Berkshire Hathaway aktieägare ( ”kapitalismens Woodstock” enligt Warren). Han är 74 år gammal , ”still going strong” och ”feel like tap dancing” när han går till arbetet varje dag. Warren planerar att gå i pension fem år efter sin död men det finns risk att bolagsstämmorna blir tråkigare då.
Med vänlig hälsning
Per H Börjesson
VD, Investment AB Spiltan
31 mar, 2004
Lämna en kommentar