Passiva sparare slår alltid aktiva
”Vinnarna i PPM-systemet är de mycket aktiva spararna” skriver TT och andra media efter att ha studerat ny SNS-forskning om PPM-systemet. Tyvärr är slutsatsen helt felaktig för hela finansmarknaden är egentligen en gigantisk omfördelning av förmögenhet från aktiva till passiva placerare.
På transaktionskostnaderna finns inga rabatter.
Transaktioner är finansvärldens modersmjölk och all aktivitet är livligt påhejad av en hel bransch som därigenom får en stor del av sin lönsamhet. I PPM-systemet får alla fondförvaltare en kraftigt rabatterad förvaltningsavgift. Men storfinansen tjänar också pengar på transaktionskostnaderna inne i fonderna då deras fonder genomför en stor del av sina köp och försäljningar av aktier genom interna mäklarorganisationer. På transaktionskostnaderna finns det inga rabatter och en väl fungerade lobbyapparat får ut budskapet att aktivitet är bra för investerare. Sanningen är att de som på lång sikt tjänat stora pengar på aktiemarknaden, som till exempel Stefan Persson i H&M, Warren Buffett i Berkshire Hathaway eller Aktiestinsen i svenska investmentbolag, alla har köpt och behållit aktier över långa tidsperioder.
Anledningen att man drar fel slutsatser av SNS-forskningen är:
1. Forskningen bygger på statistik från perioden 2000-2008. Denna tidsperiod innehåller de två största nedgångsperioderna på aktiemarknaden de senaste 100 åren (2000-2002 och 2007-2008). Det innebär att en PPM placerare som under dessa perioder har gått ur aktiemarknaderna har fått bättre avkastning än de som hela tiden varit exponerad mot aktiemarknaden. Men på lång sikt slår alltid aktier ränteplaceringar. Statistik från PPM visar till exempel att under 2009, som var ett bra börsår, hade de passiva placerarna bättre avkastning än de aktiva.
2. PPM-systemet lanserades olyckligt nog i slutet av en lång aktiemarknadsuppgång. En av de mest valda fonderna var till exempel Robur Contura som var en extremt nischad IT fond som hade den bästa historiken år 2000. Många PPM-sparare valde den och har sedan inte bytt ut fonden vilket påverkar statistiken för alla PPM-sparare. En bra aktivitet är att se över sina PPM-fonder en gång per år. En dålig aktivitet är att anlita PPM-rådgivare som kan byta 45 gånger under ett år. Problemet är att när man uppmanar svenska folket att vara aktiva tror många att framgångsreceptet är att byta hela tiden.
3. Forskningssiffrorna tar inte alls någon hänsyn till alla transaktionskostnader som de aktiva PPM-spararna skapar för alla sparare i fonderna. Varje byte av fonder innebär att fondförvaltarna måste köpa och sälja aktier som skapar kostnader. Alla dessa transaktioner har kostat 100 tals miljoner kronor för spararna i de berörda fonderna som givetvis minskar den långsiktiga avkastningen på sparandet.
4. Dessutom har de aktiva PPM-sparare som använt PPM rådgivare drabbats av ytterligare en kostnad på ca 500 kronor varje år. Denna kostnad betalas helt separat men måste givetvis räkna med att man har en alternativ avkastning på dessa kostnader. I Sparrebellen nr 23 förklaras hur en 25-årig PPM-sparare kan få kostnader på 2 000 000 kronor med ränta-på-ränta på PPM-rådgivningsavgiften under 60 år.
Pensionsmyndigheten har nyligen föreslagit regeringen att man skall förbjuda alla massbyten inom PPM-systemet. Det är en bra åtgärd som kommer att öka avkastningen för alla PPM-sparare. Det är olyckligt att forskningssiffrorna nu får politiker att dra helt felaktiga slutsatser som till exempel Sigfrid Zander (c) i DN 25/3 ”Om det här hade varit en väntad effekt hade man nog aldrig genomfört pensionsreformen”.
Sverige har ett av världens bästa pensionssystem med sparande i PPM-fonder som en viktig del. Till skillnad från många andra mänskliga aktiviteter är det när det gäller sparande de mest passiva som är de långsiktiga vinnarna.
Per H Börjesson
VD, Investment AB Spiltan
9 apr, 2011
Lämna en kommentar