Så blev en småländsk pensionär lurad av finansiella rådgivare
För några veckor sedan kunde man läsa att Allmänna reklamationsnämnden fällt SEB för att de gett rådet till en 87-årig kvinna att placera en halv miljon kronor i en kapitalförsäkring.
Varför får denna typ av rådgivning fortsätta?
Kvinnan behövde trots sin ålder ändå ett långsiktigt sparande tyckte SEB men placeringen innebar att kvinnan inte skulle få någon utbetalning på sju år och sedan 8 000 kr i månaden under fem år. På samma sida i tidningen kunde man läsa att Annika Falkengren, med ersättningen 17 300 000 kronor år 2010, tjänade mest av alla svenska bankchefer. Man tycker kanske att det vore bättre att SEB istället satsade lite mer pengar på utbildning för sina finansiella ”rådgivare”.
Men fallet är inte på något sätt unikt och det finns ett antal firmor som kallar sig för oberoende finansiella rådgivare som ringer upp pensionärer för att hjälpa dem med deras placeringar. Efter ett av mina föredrag där jag förklarar att alla rådgivare egentligen är säljare kom Maja, en 72- årig pensionär från Småland, fram och berättade om sina erfarenheter.
1982 hade Maja fått ett arv på 80 000 kronor. Hon gick till sin lokala bank i Småland och fick rådet att placera alla pengarna i Astraaktier. Det blev hennes livs bästa placering då hon lyckades pricka in en av de senaste 30 årens bästa aktieplaceringar.
Min kommentar 1:
Vad tror ni att en 43-årig kvinna skulle få för råd i dag att placera ett engångsbelopp om hon går in på sitt lokala bankkontor? Med den nya rådgivningslagen för finansiella tjänster skall man fråga om hennes riskprofil med mera och troligtvis komma fram till att hon skall placera i en fond-i-fond med aktier och obligationer. För 30 år sedan var råden från den lokala banktjänstemannen helt beroende av respektive bankmans kompetens och kunnande men i dag är råden standardiserade så att banken inte skall ge några felaktiga råd. Givetvis kan man tycka att det är för hög risk att placera alla pengarna i en enskild aktie men med den nya rådgivningslagen tar kanske de flesta för låg risk vilket innebär att de aldrig får ta del av de fantastiska värdestegringar som aktieplaceringar kan ge med långa spartider.
För tio år sedan gick Maja i pension och flyttade till Stockholm. En stor del av Astraaktierna såldes för att köpa en lägenhet i Stockholms innerstad. Ännu en placering som ökat i värde på ett fantastiskt sätt. Men när hon för några år sedan besökte sin lokala bankman och diskuterade sin ekonomi fick hon budskapet att det var för hög risk att ha aktier när man var så gammal. De kvarvarande Astraaktierna var nu värda 1 miljon kronor. Samma budskap kom från den oberoende finansiella rådgivaren Lars med fint kontor i Stockholms centrum, som Maja besökte efter att en aggressiv telefonsäljare övertygat henne om att komma dit. Även i tidningar kunde man läsa att när man är gammal skall man inte ta hög risk med aktier.
Efter ytterligare möten och telefonsamtal från Lars sålde till slut Maja Astraaktierna. Men hennes lokala bankman lyckades övertyga henne om att det trots allt var bäst att pengarna placerades hos den trygga banken. Rådet blev att köpa två aktieindexobligationer för de 750 000 kronor som var kvar när reavinstskatten på aktierna betalts. Med aktieindexobligationerna skulle ”man alltid får tillbaks sina satsade pengar” var rekommendationen. Men Lars gav sig inte så lätt. Efter ytterligare telefonsamtal och möten blev Maja till slut övertygad om att hon blivit lurad av den stora banken. Lars skulle ordna en mycket bättre avkastning på kapitalet som dessutom var säkrare i en försäkring. Maja sålde sina aktieindexobligationer hos banken och lät Lars istället förvalta pengarna. Då de köpta aktieindexobligationerna inte hade löpt ut var det banken som internt satte priset och Maja fick bara ut 675 000 kronor.
Med Lars hjälp köpte Maja sedan två garantiprodukter från Garantum som placerades i en kapitalförsäkring via försäkringsbolaget Irish Life på Irland. Ett år senare beslöt bostadsrättsföreningen att bygga balkonger i huset och Maja behövde pengar för att betala investeringen. Då visade det sig att hon skrivit på ett 10-års kontrakt med Irish Life och att det kostade 10 % att bryta kontraktet i förtid. Samtidigt visade det sig att garantiprodukterna var andra aktieindexobligationer som också hade begränsad likviditet och hade sjunkit med 10 % i värde. Till slut fick Maja ut 540 000 kronor som kunde investeras i balkongen och det som blev över funderade hon på att köpa Astraaktier för igen.
Min kommentar 2:
Denna typ av råd får pensionärer varje dag. Det säljs aktieindexobligationer för 10-tals miljarder varje år för det finns ju ingen risk att man förlorar några pengar (om man behåller dem till löptidens slut). Och låter det inte bra att kapitalet verkar vara försäkrat i en kapitalförsäkring. Om man fyllt i alla papper korrekt uppfyller man rådgivningslagens krav och att betala för mycket för produkter man inte begriper är ju den enskilde konsumentens ansvar. Varför tillåter Finansinspektionen och våra politiker att denna typ av rådgivning får fortsätta?
Min kommentar 3:
På ett helt uppslag i Göteborgsposten läser jag att två pensionärer blivit bestulna på 980 och 6100 kronor. Gärningsmännen dömdes till ett års fängelse och 18 300 kronor i skadestånd för kränkning, sveda och värk. Maja kunde inte göra något åt sina ”rådgivare” (eller skall vi kalla dem för ”rångivare”) trots att de minskat hennes förmögenhet med 460 000 kronor. Fortfarande stämmer det jag för länge sedan hörde av en pensionerad försäkringsbolags-VD:
”Försäkringar är det enda lagliga sättet att råna människor”
Per H Börjesson, VD, Investment AB Spiltan
Författare till ”Så här kan alla svenskar bli miljonärer”
27 apr, 2011
Lämna en kommentar