Premiepension – bättre än sitt rykte
Ännu en gång är den statliga premiepensionen, eller PPM-pensionen som den heter i folkmun, under utredning. Men är premiepensionen verkligen det fiasko som den gång efter gång utmålas som? Svaret är nej – systemet är snarare en succé!
Mångfald och egna val har gett högre avkastning
I debatten hörs ofta klagomål och påhopp om premiepensionsdelen av den statliga pensionen. Om det beror på att olika aktörer har dolda agendor ska jag låta vara osagt, men om man läser Pensionsmyndighetens egna rapporter så framstår en helt annan bild.
Ett påstående man ofta hör är problemet med att framtida pensionärer kan få olika utfall.
Självklart ger olika val olika utfall, men det är också en av tankarna bakom premiepensionssystemet. Om man läser Pensionsmyndighetens egen rapport ”Premiepensionen – pensionsspararna och pensionärerna 2011” beskrivs premiepensionsdelen enligt följande ”Tanken med en fonderad del av pensionssystemet är att den enskilda har möjlighet att utjämna risken i den allmänna pensionen utifrån sin egna ekonomiska situation”. Det kommer att bli extra viktigt med en stor valfrihet när vi går mot en ännu mer flexibel pensionsålder. Regeringen har flaggat för att en del kan komma att arbeta fram till 75 år medan andra arbetar till 61. Flexibel pensionsålder kräver mångfald och valfrihet så att pensionssparare, om de vill, kan anpassa premiepensionsdelen av pensionen utifrån en risknivå som passar deras framtida uttag av pensionen.
Premiepensionssystemet har varit dyrt för skattebetalarna!
Detta stämmer inte alls utan premiepensionsdelen är avgiftsfinansierad där pensionsspararna årligen betalar i dagsläget 0,11 procent. Om man lägger till hårt rabatterade fondavgifter så är systemet billigt men framförallt så belastar det inte skattesedeln.
Det är ingen som väljer fonder.
Endast 1,5 procent av förstagångsväljarna placerar pengarna aktivt i fonder. Det är lätt att man jämför dagens valaktivitet på 1,5 procent med när 67 procent gjorde egna val år 2000. Men då ska man tänka på att unga i dag endast får ett informationsblad i det orange kuvertet med en 2,5 rader lång information om att man kan välja fonder fritt och att man själv måste beställa en inloggningskod för att kunna utföra valet. År 2000 när 4,4 miljoner svenskar i alla åldrar gjorde sitt val, handlade det om relativt mycket pengar på kontot (i snitt 12 500 kr), alla var påhejade av en massiv kampanj från så väl PPM som fondbolag ”om vikten av att göra aktiva val” och alla fick ett rejält valpaket om hur man skulle gå till väga för att göra egna val. Dessutom hade så gott som alla fonder en fantastisk avkastningshistorik i efterdyningarna från IT-bubblan – vi befann oss precis i slutskedet av en börsbubbla. I den jämförelsen och med tanke på den information en förstagångsväljare får i dag är det inte så konstigt att ”bara” 1,5 procent av de nya spararna gör aktiva val – det är till och med en riktigt bra siffra.
En väldigt intressant sak är att i dag så väljer cirka 100 000 sparare att flytta sina pengar från ickevalsfonden AP7 Såfa. Det kan jämföras med de cirka 130 000 som inte gjorde något aktivt val under 2011. Med andra ord blir en väldigt stor andel av de som inledningsvis inte gör något val aktiva efter några år i systemet. Med en större behållning stiger aktiviteten och det har lönat sig för pensionsspararna. Enligt Pensionsmyndighetens rapport ”Premiepensionen – pensionsspararna och pensionärerna 2011” har snittspararen i AP7 Såfa 41 200 kronor medan de som valt egna fonder i snitt har 89 800 kr. I dag har 58 procent av alla sparare gjort aktiva val. Mångfald och egna val har gett en högre avkastning!
En annan positiv sak som inte framkommit i debatten är vilken folkbildande effekt premiepensionssystemet har haft. Om man tittar på hur fondmarknaden såg ut innan införandet av PPM år 2000 så hade endast ett fåtal fondsparare hittat till fondbolag utanför de fyra storbankernas fondbolag.
I och med införandet av PPM fick många svenskar upp ögonen för fristående fondbolag som erbjuder ett bättre fondsparande, som Didner & Gerge, Skagen, AMF och Spiltan Fonder.
Så nästa gång du läser om hur dåligt premiepensionssystemet är så ta det med en stor nypa salt – för det är faktiskt väldigt bra. Till och med en succé där aktiva sparare som utnyttjat mångfalden har fått en bättre avkastning i ett billigt inte skattefinansierat system som dessutom är anpassat för framtiden och som bonus har lärt svenskarna bli bättre fondsparare.
19 dec, 2012
Lämna en kommentar