Derivat – så här undviker du finansbranschens mest lönsamma produkt
Genom att introducera allt mer komplexa och dyra produkter i en global värld får finansbranschen en allt större del av allt som produceras av ”riktiga” företag. Under de senaste åren har det utkommit ett antal biografier om finansmän som berättar om hur finansbranschen kan tjäna otroliga summor vilket i sin tur ger de anställda extremt höga löner.
Spring mot utgången. Omedelbart!
Undvik ”strukturerade produkter”
Ett sådant exempel är Greg Smith som i boken ”Why I left Goldman Sachs” berättar om hur en av världens ledande investmentbanker alltmer har fått kulturen att tjäna egna pengar i stället för att ge de bästa tjänsterna till sina kunder. När bankerna utökar de egna tradingavdelningarna och tar egna positioner på marknaderna blir kunderna ofta motparter i dessa affärer. Greg Smith berättar om Wall Street-termen ”axe” (yxa) som till exempel kan vara någon typ av derivat som banken anser ha dålig potential och själv vill bli av med genom att sälja den till en inte ont anande kund. Då går man till en expert i matematik (så kallad ”quant”) som lägger in positionen i en komplex strukturerad produkt som sedan säljs till kunden. Greg Smiths råd är att om man får erbjudandet att köpa en strukturerad produkt av en bank ska man ”springa mot utgången. Omedelbart!”.
Svårt kontrollera priset på derivatinstrument
Derivatinstrument används också av placerare, låntagare och bankerna själva för att spekulera i eller skydda sig mot marknadsrörelser i räntor och valutor. Problemet är att denna typ av produkter ofta är skräddarsydda efter köparens behov och inte handlas på en öppen marknadsplats så det är svårt för köparen att kontrollera att priset verkligen är korrekt. Bara i Sverige görs denna typ av affärer för 600 miljarder varje dag. Utestående derivat i hela världen motsvarar fem gånger hela den globala BNPn. Givetvis är denna typ av affärer en viktig inkomstkälla för bankerna och då affärerna görs direkt mellan köpare och säljare är det parterna som bestämmer reglerna för transaktionerna.
”Swapar”
En annan typ av finansiell transaktion är så kallade ”swapar” där en part byter pengaflöden mot en annan parts finansiella instrument. Fördelen för banken som sätter ihop dessa transaktioner är att de har bättre information och kunskap om värdet av dessa flöden. Den svenska finansmannen Knut Ramel berättar till exempel i sin bok ”En finansmans bekännelser” hur hans arbetsgivare investmentbanken Merrill Lynch tjänade ”ett obscent belopp” genom att sätta ihop en affär mellan en svensk kommun som var låntagare och ett japansk försäkringsbolag som var långivare.
Indirekt blir vi alla drabbade
I denna typ av affärer är det inte småsparare utan stora professionella institutioner som är involverade. Men indirekt blir vi alla drabbade om det är våra pensionspengar eller offentliga medel som bankerna tjänar pengar på. Finanschefen på den svenska kommunen ovan kunde alltså övertyga kommunstyrelsen om hur smart det var att få lägre ränta på lånet men glömde kanske att tala om för styrelsen hur stor risk kommunen tog då lånet skulle betalas tillbaks i dollar eller schweizerfrancs.
På denna typ av affärer har även norska kommuner, Grekland, staten Alabama i USA och ett otal andra institutioner och stiftelser gjort otroligt dåliga affärer när deras spekulationer slagit fel. Nyligen rapporterades det att Italiens äldsta bank, Monte del Paschi förlorat 8,5 miljarder Euro på den internationella derivatmarknaden och att det okända IKEA-bolaget Royston Invest förlorat 357 miljoner kronor på samma typ av affärer.
Småsparare kan påverka
Men även småsparare kan genom eget agerande minska finansbranschens överlönsamhet genom att:
Månadsspara i indexfonder eller aktiva fonder som sköts av mindre förvaltare som faktiskt försöker slå index. Undvik de dolda indexfonderna från stora förvaltare som också ofta har höga omsättningshastigheter i sina portföljer. Dessa organisationer tjänar ju pengar både på fondens förvaltningsarvode och på courtage samt spreadkostnader (skillnaden mellan köp-och säljkurser i en aktie) då en stor del av alla transaktioner sker genom den egna mäklarorganisationen.
Köp och behåll egna aktier som bara ger finansbranschen en courtageintäkt. Då får man ju själv hela den värdestegring som tillväxt och utdelningar ger i det enskilda bolaget, utan några mellanhänder. Sedan kan man låta robothandlare och finansbranschens aktörer fortsätta att handla i bolagets aktie varje mikrosekund utan att man själv drabbas av några kostnader.
Undvik alla dyra komplexa produkter med dolda risker som finansbranschen hela tiden lanserar. Exempel är aktieindexobligationer och andra strukturerade produkter, derivat, optioner, fond-i-fondlösningar, hedgefonder och ETFer. Visste du att när man köper en ETF, som är en typ av indexfond som handlas kontinuerligt, så tar man ofta en motpartsrisk. Dessutom innehåller inte produkten riktiga aktier utan sätts ihop av speciella ”delta team” som genom derivat och andra finansiella instrument skapar innehållet i produkten. Det var en trader på ett sådant ”delta team” som spekulerade bort 4,9 miljarder euro för franska banken Société Generale.
Sänk skatten för långa aktieinnehav
Slutligen borde man också försöka påverka våra politiker att inte lyssna så mycket på finanslobbyn utan de borde i stället skapa incitament för att skapa ett mer långsiktigt agerande bland alla placerare. Ett exempel på en sådan åtgärd vore att sänka skatten för långa innehav på aktier och fonder som skulle göra att människor i större utsträckning köpte och behöll sina innehav.
Per H Börjesson
VD Investment AB Spiltan
11 feb, 2013
Lämna en kommentar