Är ISK alltid bäst?
ISK har blivit enormt populärt. Men för riktigt långsiktiga kanske ett traditionellt aktie-fondkonto (AF-konto) trots allt är bättre. Är det kanske bättre att skatta när du väl behöver pengarna, än att varje år betala schablonskatt – även när investeringarna minskat i värde?
Är du riktigt långsiktig är det inte självklart att välja ISK
Redan 2015 skrev jag en Sparrebell om att ISK absolut är ett bra val, men att det kanske inte är lika självklart när det gäller just långsiktigt sparande. Jag skrev att det kanske kan vara bättre att betala skatten när man faktiskt behöver pengarna, i stället för att betala en avkastningsskatt varje år för sitt ISK – oavsett om investeringarna gått upp eller ner i värde. Under senare år har vi även sett kombinationen sjunkande börskurser och stigande räntor, vilket givetvis också ökat schablonskatten på ISK, eftersom den baseras på statslåneräntan. Dessutom har politikerna flera gånger förändrat förutsättningarna och reglerna kring ISK. Den typen av osäkerhet är så klart inte trevlig när det gäller ett långsiktigt sparande.
ISK har blivit en braksuccé och det är inte konstigt. Det är smidigt att kunna sälja utan att deklarera varje försäljning – och så klart tacksamt att få behålla hela utdelningen, utan avdrag för skatt. Men är du riktigt långsiktig är det inte självklart att du ska välja ISK. Då kan faktiskt ett gammalt hederligt AF-konto vara ett bättre val. Ett AF-konto, med sin knöligare deklaration, kanske också får dig att hålla nere antalet transaktioner. Kanske minskar du risken att sälja i vredesmod över någon dålig rapport, om du vet att försäljningen innebär en krångligare deklaration nästa år. Säljer du för tidigt missar du de fantastiska uppgångar som riktigt bra aktier och fonder kan ge över långa tidsperioder. Detta är också viktigt om man sparar eller ger aktier till barn. Det finns en psykologisk effekt när man fått aktierna av till exempel mormor och morfar. Då kanske man inte är lika benägen att sälja aktierna för kortsiktig konsumtion. Med ränta på ränta-effekten kan de då ge fantastiska avkastningar.
I min förra text berättade jag också om aktieägaren som fått rådet att sälja sin gamla aktieportfölj och i stället köpa nya aktier i ett Investeringssparkonto (ISK), för att spara på skatten.
”Men jag kommer aldrig att betala någon skatt på mina gamla aktier” sa aktieägaren. ”Vad menar du, klart du måste betala skatt när du säljer aktierna” tyckte rådgivaren. ”Jag kommer aldrig att sälja aktierna. Mina barn kommer att ärva aktierna – och mina gamla ingångsvärden” förklarade aktieägaren då. Med detta synsätt kan det vara bättre att betala skatten när man faktiskt behöver pengarna i stället för att betala en avkastningsskatt i ISK varje år även när aktierna sjunker i värde.
Fördelar med AF-konto:
- Du betalar ingen årlig schablonskatt
- Du betalar 30 % skatt på utdelningar och även 30 % av eventuell vinst när du säljer
- Du får dra av 30 % på en eventuell förlust
- Reglerna är tydliga och har inte förändrats nämnvärt på många år
- Passar även för räntefonder, till skillnad från ISK
Fördelar med ISK-konto:
- För den med många transaktioner är ISK självklart enklare (men ni vet väl alla vad jag tycker om för många transaktioner)
- Om man sparar månadsvis i aktier eller aktiefonder och har en placeringshorisont på 10-15 år torde ISK ge lägre beskattning, förutsatt att placeringarna går upp i värde
- Om man köper aktier i bolag som ger en utdelning på exempelvis 3 procent ger ISK en beskattning på cirka 1 % på hela innehavet, inklusive utdelningen. Detta kan jämföras med att bara skatten på utdelningen, om man äger aktierna direkt, hade blivit 0,9 % plus reavinstskatt när man säljer aktierna.
Slutsats: ISK är ett bra sparalternativ för många. Men för riktigt långsiktigt sparande, eller när man vill bygga upp en känslomässig koppling till ett innehav för exempelvis barnbarn, kan det vara bättre att spara på ett AF-konto. En idé är kanske att dela upp sparandet i en ISK-del och en del i en AF-del.
Per H Börjesson
Vd Investment AB Spiltan
1 mars 2024
PS Är det inte otroligt att våra politiker hyllar både privatpersoner och företagare som är långsiktiga men när det gäller beskattning är det ingen skillnad om man äger en tillgång i 3 månader eller i 30 år. Sverige är unikt i västvärlden genom att ha samma höga skattesats för alla reavinster oberoende av hur länge man haft tillgången. Det får effekten att gamla pensionärspar bor kvar i stora 6-rummare och att företagare aldrig säljer sina företag så vi får få affärsänglar som hjälper till att bygga nya företag. Givetvis borde reavinsten vara lägre om man haft en tillgång under en lång tid.
Lämna en kommentar