”Ju mer resurser du har desto lättare blir det att leva sparsamt”
Günther Mårder kallas ofta ”Sveriges mest sparsamma person”. Han blev miljonär redan som sjuttonåring – men förlorade allt och fick börja om på nytt.
– Att börja om var inte så farligt. Har man en gång lyckats med något har man sprängt de mentala spärrarna för vad som är möjligt och omöjligt, säger han.
Günther Mårder har gjort kometkarriär – han har varit vd för Aktiespararna, sparekonom på Nordnet och är sedan 2015 vd på Företagarna. Men hur började intresset för sparande och företagande?
– Marshmallowtestet undersökte barns förmåga att avstå något här och nu för att kunna få något ännu bättre i framtiden. Jag har alltid velat sprida ut njutningen av begränsade resurser över tid. Min storebror satte i sig hela lördagsgodispåsen på en gång. Jag tog två godisbitar och stoppade undan påsen så att jag inte behövde se den och kunde sedan njuta av lördag hela veckan.
Redan som tioåring tog han sina första entreprenöriella steg. Han sålde varm saft till vinterns skridskoåkare.
– Varmt vatten och billig blandsaft. Sen såg jag till att ha flergångsmuggar som jag samlade in och diskade efteråt. Då slapp jag betala för förpackningen och förtjänsten ökade. För många företagare är just dyra förpackningar en stor kostnad.
Han läste Gula tidningen, en slags Blocket i pappersformat och botaniserade. Fanns det saker han kunde köpa, få glädje av och sen sälja vidare – kanske till ett högre pris? Han började förändra sin syn på konsumtion. Kapitalprodukter kunde ju faktiskt ge intäkter!
Föräldrarna hade en Gröna Anna-servis men saknade några delar. Günther insåg att folk slumpade bort sina icke-kompletta Gröna Anna-serviser – men de enstaka delarna folk saknade var de beredda att betala bra för. Han började köpa upp servisserier och sälja av styckvis, med god förtjänst.
Det är resan i sig som är stimulerande, inte slutmålet
– Günter Mårder
När han kom upp i femtonårsåldern blev han intresserad av cyklar. Han insåg att många duktiga tävlingscyklister bodde på landsbygden och när de ville sälja av cyklar fanns ingen lokal marknad för dem. Günther såg sin chans och köpte tågbiljetter till de mindre städer där cyklarna fanns – och cyklade hem sina fynd. Att cykla hem i tio mil var inga konstigheter, men han klämde även tjugo, trettio mil vid några tillfällen.
– Cyklarna sålde jag sedan via min cykelklubb i Stockholm, där det fanns en marknad som var beredd att betala bra.
Vid den här tiden hade han inget egentligt mål med sparandet; slantarna gick ner i ett whiskeyrör och Günther förde linjediagram över utvecklingen.
– Jag insåg tidigt att det är resan i sig som är stimulerande, inte slutmålet. Vårt kapitalistiska samhälle utgår från att du aldrig ska vara nöjd. All marknadsföring handlar om hur mycket bättre livet blir om du tar det till nästa nivå. Det krävs en förmåga att kunna ställa sig vid sidan av.
Att han nådde första miljonen – som sjuttonåring! – säger han beror på extrem sparsamhet och att han aldrig har levt över sina tillgångar. Han såg till att arbeta åt andra, men även matcha personer som behövde hjälp med människor som var villiga att utföra jobbet. Sen investerade han allt han kunde.
– Jag tog höga risker på börsen i slutet av 90-talet. Jag ville hitta företagen som skulle förändra livet för oss alla i framtiden.
Günther investerade tungt i ett företag som sysslade med robottankning av bilar. Han satt sedan, som finnig sjuttonåring, på årsstämman, med över 1 % av aktiekapitalet. På grund av någon teknikalitet fick inte grundaren, med runt 40 % av kapitalet, rösta på stämman. Det var problem i bolaget och styrelsen skulle avsättas.
– Och så frågade de alla aktieägare, i storleksordning, om de ville gå in i styrelsen. Plötsligt satt jag på en av de största röstberättigade posterna och fick frågan. ”Nja, jag går i gymnasiet …”
Företaget gick senare i konkurs och Günther förlorade hela sitt kapital.
– Det var naturligtvis ett dyrt misstag. Men många företagare och investerare har varit med om att förlora allt. Jag tror absolut att vi kommer att se förmögenheter utraderas i den nuvarande fastighetskrisen. Men har man en gång lyckats med något har man sprängt de mentala spärrarna för vad som är möjligt och omöjligt.
Så Günther svalde förlusten och jobbade vidare. Han tog på sig olika uppdrag i familjens byggfirma – till fast pris – och betalade sedan vänner för att utföra arbetet tillsammans med honom. Självklart med en viss marginal.
Günther är en uppenbart entreprenöriell person och säger själv att det är hans starkaste drivkraft. Att det dessutom ökar ens ekonomiska frihet är en fin bonus.
– Att inte behöva säga nej av ekonomiska skäl är frihet. Sen har jag stor respekt för dem som lever sparsamt av nödtvång. Jag kanske har samma burn rate, men att det är självvalt gör stor skillnad. Ju mer resurser du har till ditt förfogande, desto lättare blir det att leva sparsamt.
När det gäller sparsamhet finns inget mer högaktuellt ämne i slutet av 2022 än el. Günther Mårders familj består av sex personer och de bor i en stor villa. Ändå har de lägre elförbrukning än hans kollega, som bor två personer i en lägenhet på 70 kvadrat. Familjen Mårder förbrukar faktiskt 70 % mindre el än genomsnittshushållet. Han säger att det handlar om att hålla nere värmeförbrukningen. Vid 23.00 startar han värmesystemet, när elen är billig. De har vattenburen golvvärme och varmvattenberedare och vattnet funkar som en konservator för värmeenergi. När de vaknar är det runt 21 grader i huset och systemet stängs av. Sedan sjunker temperaturen under dagen till 17-18 grader lagom till att de kommer hem.
– Folk låter hela familjen morgonduscha och tömmer varmvattenberedaren. Så får den gå för högtryck 7.00-10.00, under den dyraste tiden, och hålla vattnet varmt hela dagen – fast ingen ens är hemma! Om alla skulle tänka på detta och ställa om skulle vi minska topparna i efterfrågan och därmed de extrema priserna.
Günthers barn vet också att ”om trädtopparna rör sig” går det bra att rosta mackor på morgonen, eftersom vindkraften då producerar el och håller nere priset.
– Är trädtopparna stilla låter vi bli brödrosten. Med det sagt vill jag inte ha ett elsystem med de här frustrerande fluktuationerna att när det blåser blir elen jättebillig och när det inte blåser blir den vansinnesdyr.
Günther har dock gott hopp om att hushållen vill vara med och lösa problemen och lanserar hashtaggen #sparael.
– Om hela EU minskar sin förbrukning med tio procent kan elpriserna i södra Sverige halveras, enligt forskningsföretaget Energiforsk. Hushållen måste ta sitt ansvar. Alldeles för få privatpersoner utvärderar sista raden varje månad. Vi hjälper företagen om vi kan få ner elpriserna – men vi hjälper även oss själva. Vi kan ju dämpa inflationen om vi kan få bort just de galopperande energipriserna. Och dämpas inflationen kan räntan börja gå ner igen och så vidare.
Günther om:
Ultimata affärstipset:
Att köpa av någon som egentligen inte har råd med sin pryl och som är i tidsmässig nöd. Då är det nästan omöjligt att inte göra en bra affär. Jag har Kronofogden och deras bristande intresse av att hjälpa sina klienter att tacka för många bra affärer. Att köra klubbauktioner med helt osorterade prylar, där köparen måste finnas på plats och betala kontant på stället – det är inte ett bra sätt att få ut det korrekta priset …
Tips till företagare:
Säkerställ att du tar rätt betalt. Många företagare tenderar att ha kundens perspektiv och är rädda att höja priserna, framförallt gäller det företagare som debiterar per timma. Jämför med en professionell föreläsare som kan fakturera 50 000 kr för en timme. Hitta en specialisering, där finns en betalningsvilja, som är högre ju mer unikt det är. Se till att fokusera på det som skapar mest värde.
Vanlig företagar-fallgrop:
Att vilja göra allt själv. Sköt det du är bäst på och hitta andra som kan sköta resten. Tänk nätverksekonomi – här skapar Företagarna fantastiska möjligheter. Är du vd ska du kanske vara en stark kulturell bärare. Hade du velat ägna dig åt administration hade du nog gjort karriär som anställd chef.
Företagarproletariat:
Det finns två typer av företagare. De som tvingats in i det, av nödvändighet, för att de inte får andra jobb. Och de som valt det för möjligheterna företagandet ger dem. Den förstnämnda kategorin står ofta långt från arbetsmarknaden och kan egentligen bara konkurrera med priset. Det finns en fara i att ett företagarproletariat utvecklas.
Hur man lyckas:
Sluta känn rädsla över att inte vara som alla andra. Då kommer man aldrig att kunna lyckas.