”Mitt liv gick från svartvitt till technicolor när jag började spara”
Möt Fru Efficient Badass som gått från försäljningschef och skyhög privat konsumtion – till att kunna välja att jobba, på sina villkor, tack vare ett välfyllt ISK.
Hur kom det sig att du började spara, vad var startskottet?
Det var när mitt yngsta barn började förskolan runt 2010. Jag och min man var då 30 plus och en bra bit in i våra karriärer, men vi saknade helt sparande. Det kändes som att det var dags att bli vuxen på något vis, och i det ingick att ha åtminstone ett par månadslöner på banken. Till en början trevade vi oss fram. Under ett bolånemöte på banken tog vi upp frågan och de var inte sena med att sälja på oss dyr aktiv förvaltning av typen generationsfonder. Det grämer mig i dag, men samtidigt fick vi igång en sparrutin.
Sen började vi lära oss mer om investeringar. Exempelvis blev jag inspirerad av ”Så kan alla svenskar bli miljonärer” av Per H Börjesson och ”Vägen till din första miljon” av Tobias Schildfat. Därefter laborerade jag med några enskilda aktier vilket inte gick så bra och jag tappade sugen. Det huvudsakliga problemet var att jag sparade för lite, bara någon tusenlapp i månaden vilket gjorde hela projektet segt och ointressant. År 2015 fick jag två lunginflammationer på rad och var hemma från jobbet i nästan tre månader. Via bloggen rikatillsammans.se halkade jag in på den amerikanska FIRE-bloggaren Mr Money Mustache och blev frälst. FIRE står för Financial Independence Retire Early. Plötsligt förstod jag att jag inom en överskådlig framtid skulle kunna bli ekonomiskt oberoende, bara jag ökade mitt sparande rejält.
Det huvudsakliga problemet var att jag sparade för lite
– Fru Efficient Badass
Vad var målet när du började spara?
Från allra första början handlade det som sagt om att samla vuxenpoäng. Men när jag senare förstod att jag skulle kunna spara mig fri från yrkeslivet blev det mitt mål. Jag var ganska less på tjänstemannacirkusen och hade några tuffa år bakom mig med omorganisationer, giftiga kundrelationer och ett allmänt stökigt yrkesliv som sög musten ur mig. Att tänka att jag skulle kunna gå i pension redan vid 50 blev en enorm drivkraft. Det kändes plötsligt som att mitt liv fått en mening det inte tidigare hade haft. Jag har många gånger tänkt att mitt liv då gick från svartvitt till technicolor. När jag kom tillbaka från min sjukskrivning var jag som förbytt. Jag slutade ta jobbet på så stort allvar och började liksom ”leka” försäljningschef. Jag pekade med hela handen, sköt från höften och gjorde för mig otypiska saker som att helt strunta i att fylla i min del av mallen inför utvecklingssamtalet. Resultatet var förvånande. Jag mådde betydligt bättre på jobbet och min chef sa att jag vuxit i min yrkesroll, trots att jag tog fler genvägar än någonsin. Det var precis som i filmen Office Space och befäster min tes att tjänstemannalivet är en teater.
Har målet förändrats under resan?
Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag sa upp mig i början av 2018 och hoppade på en start-up. Det var väldigt turbulent och till sommaren blev jag uppsagd. Jag hade då såpass mycket sparat att jag kunde klara mig under uppskattningsvis 10-12 års tid. Vi flyttade något år senare upp från Stockholm till vårt lantställe i Hälsingland och blev down-shifters. Min man sa upp sig från sin finanschefsroll i en stor svensk organisation och började på ett litet verkstadsföretag på orten. Jag tror att han jobbade halvtid första året och i dag jobbar han sjuttio procent och stortrivs. Jag läste journalistik och började senare jobba deltid som reporter på en lokalredaktion. Med stor ekonomisk slack gick jobb från att vara ett nödvändigt ont till en hobby.
Jag har inget principiellt mot att jobba. Däremot ogillar jag den typ av arbete som suger musten ur mig, som får en att vakna på nätterna för att anteckna jobbtankar och att jobba i miljöer med många poänglösa möten, red tape och prestige. Så målet gick från ett ”aldrig jobba igen” till ett ”gärna jobba, men på mina villkor”. Det hade jag aldrig vågat om jag inte haft ett rejält kapital.
Hur har du själv förändrats under resan?
Jag ägnade mig under de första åren i frihet åt det Owe Wikström kallar ”den inre resan”. När du inte längre kan identifiera dig med din yrkesperson eller få bekräftelse via lön, LinkedIn-titel eller antalet headhunter-propåer behöver du vända blicken inåt. Vem är jag när jag bara är jag? Jag genomförde mängder av personliga projekt av typen fixa i vårt lantliga hem, skaffa höns, läsa litteraturvetenskap, skriva, vara i naturen varje dag och så vidare. Jag kunde tillbringa timmar med att prata högt för mig själv vilket låter galet, men det var väldigt terapeutiskt. Jag kände att jag liksom kom ikapp mig själv, kunde summera mitt liv och bli mer i fas med vem jag var.
Den stora förändringen var att jag började hitta tillfredsställelse i de allra enklaste saker. Om jag tidigare gick igång på häftiga jobbresor eller besök på lyxkrogar kunde jag nu tycka att det var ett äventyr att ta pendeln till Nynäshamn för att luncha hemma hos en kompis. I friheten blir allt spännande och jag njöt av insikten om att det jag gjorde inte var helt legio, att alla andra satt på jobbmöten eller framför en dator medan jag drällde runt på museer eller gick på badhuset. Jag började uppskatta väder. Fuktiga höstmorgnar, disiga januarieftermiddagar, första dagsmejan. Sådant jag knappt noterade när jag flängde runt i ekorrhjulet blev som höjdpunkter i mitt fria liv. Lite som personer som slutar med socker säger att de upplever att ett äpple kan smaka himmelskt.
Vad säger din omgivning?
Det är blandat. En del vänner slog direkt dövörat till och tyckte att det var skumt att jag ville bli ekonomiskt oberoende. ”Vad ska man göra på dagarna om man inte jobbar” och så vidare. Andra var artigt intresserade, men jag tror nog ingen trodde på att jag en dag faktiskt skulle dra ur pluggen. Om man nu kan kalla studier och deltidsarbete att dra ur pluggen, jag har nog bara varit helt ledig under ett år. Nu jobbar jag ju dessutom heltid sedan ett par månader på grund av räntorna och de horribla elräkningarna. Men det är ett fritt och trevligt jobb i småstad, inte alls jämförbart med oxåren i Stockholm. Det är en skön insikt att veta att jag när som helst kan sluta, utan att det leder till några större ekonomiska problem.
Ingen i min omgivning har följt mitt exempel att börja spara aggressivt. Många säger saker som att ”det spelar ingen roll, man behöver minst 20 miljoner för att sluta jobba och det kommer jag aldrig klara att få ihop”. Det bygger på en missuppfattning om vilka summor som behövs för att leva ett bra liv men också på rädsla för börsen. Många ser börsen som ett casinospel, att man kan förlora allt över natt. Och det kan man ju, om man satsar allt på en häst och den går i konkurs. Därför råder jag folk att investera i många olika bolag eller indexfonder. Min favorit är investmentbolag, som i regel överpresterat index över tid. Mitt enskilt största innehav är Spiltan Aktiefond Investmentbolag som samlat några av de största svenska investmentbolagen i en fond vars avgift ligger i nivå med en vanlig indexfond.
Vad önskar du att alla svenskar visste om sparande?
Att storbankernas rådgivare är säljare. Att så kallat professionella investerare överlag inte presterar bättre än index trots feta avgifter. Att det är den som är passiv och låter bli att fippla med sina investeringar som i regel får bäst avkastning över tid. Att börsen historiskt alltid återhämtat sig och att det hittills inte finns en enda 20-årsperiod sedan börsernas begynnelse som slutat på minus. Att breda billiga investeringar är det bästa du kan ha för långsiktig avkastning. Att det är sparkvot snarare än avancerad analys som kommer att göra dig rik. Att börsnyheter är som nyheter i stort: Ofta negativa, plötsliga händelser vars syfte är att få klick och sälja annonser, inte att ge den enskilde spararen viktiga insikter för optimerad ekonomi. Jag kan fortsätta hela dagen. Hade jag varit oändligt rik hade jag köpt upp billboards över hela världen med texten: ”Buy index funds & carry on”.
Något du ångrar?
Jag ångrar att jag började spara så sent och att jag då fokuserade mer på tillgångsslag än på att ändra min livsstil för att frigöra mer sparutrymme. Om jag hade lagt min klädbudget efter 25 i indexfonder hade jag…fast det är ju ingen idé att gräma sig i efterhand. Jag hade ju kunnat vara 55 när jag kommit till insikt.
Du har bloggat i många år. Vad är drivkraften?
Att inspirera folk till de livsstilsförändringar som krävs för att frigöra pengar som kan gå in i ett långsiktigt sparande. Som ett ”pay it forward” till de bloggare som gav mig inspiration, som Jan Bolmeson och Peter Adeney (Mr Money Mustache). När jag började spara hittade jag två sorters spartips på nätet: De förutsägbara av typen ”gör matlåda” och de tragiska som att blanda ut duschkrämen med vatten för att få den att räcka längre. Inget av dessa råd kommer att ta dig till ekonomiskt oberoende. Men om du stuvar om i prioriteringarna och kanaliserar pengarna dit de tillför ett värde och stryper resten åstadkommer du storverk. Jag vill ge exempel på hur man kan leva ett fantastiskt liv även utan att tugga i sig det konsumtionssamhället lärt oss att vi behöver.
Det handlar ju också om hållbarhet. Vi är så stolta över vår svenska livsstil, men sanningen är att om alla levt som vi hade vi konsumerat jordens årliga resursproduktion på tre månader i stället för de genomsnittliga sju vi ligger på globalt. Många av mina tips handlar om att börja värdesätta och vårda det man redan har i stället för att ständigt sträva efter nytt. Paradoxalt nog börjar man uppskatta sakerna mer då, inte helt intuitivt faktiskt. Som Hyman Schachtel sa: ”Lycka är inte att få allt man vill ha, utan att gilla det man äger”.
Du har skrivit två böcker, vad är drivkraften bakom dem?
Samma som med bloggen. Sparboken – En konkret guide till ekonomiskt oberoende, är bearbetade blogginlägg om allt från hur du överlistar dagligvaruhandeln till hur du fixar en budgetvänlig garderob. Mitt sparår – 52 veckor till ett friare liv, är en sorts almanacka där du under ett års tid får dagliga utmaningar som med små steg för dig närmare ekonomiskt oberoende, utan att du knappt märker det. Jag har hundratals läsare som följer den nu och jag lägger själv upp under #fruebsparår. Nästa projekt är en kokbok med vego- och fiskrecept, eftersom våra tonåringar inte längre äter kött vilket ställer vissa kreativa krav. Dessutom är det ju billigare att utesluta kött och bättre för hälsa och miljö. Win-win alltså.
Här hittar du Fru Efficient Badass blogg
Förutom alla välskrivna och ofta lite roliga texter har Fru EB varit mycket inspirerande att läsa. Verkligen höjt sig över mängden.
En stor inspiration som, tillsammans med Rikatillsammans och Mr Money Mustache, fick oss att börja spara.