Helena Svensson
Skribent
helena@sparklubben.se

Helena Svensson
Skribent
helena@sparklubben.se


”Miljonär innan 30” extremsparade sig till ekonomisk frihet


Peter, eller ”Miljonär innan 30” som han kallar sig, var en av Sveriges första ekonomibloggare. Han har bloggat om finansiell frihet sen 2006 och dessutom gett ut två böcker på temat. Han har gjort resan och nått sitt sparmål – ekonomisk frihet.

År 2005 började Peter jobba, efter sina universitetsstudier. Han kände inget behov av att öka konsumtionen trots sin nya högre inkomst. Men eftersom han hade provanställning kändes det rimligt att lägga undan lite pengar varje månad.

– Jag märkte att många runt mig satte sprätt på hela lönen, men jag hade ingen lång önskelista med grejer jag gått och längtat efter.


Gör man några riktigt bra sparår i början har man nytta av dem hela livet

– Miljonär innan 30

Bild tagen av Peter, ”Miljonär innan 30”. Bilden symboliserar vad ekonomisk frihet är för honom: att kunna ge sig ut på en cykeltur i skogen en helt vanlig tisdag.

Efter ett år hade Peter sparat några tusen varje månad och tanken om att ”det här kanske skulle kunna leda till något” började gro. Han hade ingen plan om en miljon innan en viss ålder eller att kunna sluta jobba. Men han hade sparat ihop runt 100 000 kr, fördelat på allmän buffert, sparkonto och fonder. Då började han sätta lite större mål och startade bloggen, i slutet av 2006. Han levde på 7-8 000 kr per månad och lyckades därmed spara halva lönen, trots att han hade en låg lön på strax över 20 000 kr före skatt. Under de kommande tio åren gick lönen upp och till slut tjänade han 30 000 kr i månaden, efter skatt. Men han fortsatte att leva på 7-8 000 kr per månad och sparade resten. Nyckeln är att han bibehöll sina kostnader, samtidigt som lönen ökade.


– Om man räknar in inflationen levde jag nog billigare för varje år, i kronor räknat. Man lär sig under resans gång och jag kunde trimma kostnaderna lite till.

Det gick aldrig en månad utan insättningar på börsen och han gjorde inga uttag.

– Gör man några riktigt bra sparår i början har man nytta av dem hela livet. Med ränta på ränta är de väldigt värdefulla över tid.


Peter tycker inte att hans resa varit så svår. Men en klurig grej var att hålla isär portföljen och vardagsekonomin. I början, när kapitalet var mindre, svängde det inte så mycket i kronor.

– Men är man uppe i 3 miljoner och portföljens värde kan gå upp eller ner med 100 000 kr på en dag, då kan det vara svårt att motivera sig att handla pasta på kampanj för att tjäna tre kronor.

De kraftiga värdeförändringarna kommer smygande över tid, i takt med att portföljen växer, och det tror Peter gör det lättare.

– Hade portföljen kunnat tappa en miljon i värde alldeles i början hade man ju blivit helt sänkt.


År 2007 hade Peter runt 500 000 kr i kapital. Han levde extremt sparsamt och satte troget in runt 75 procent av lönen varje månad. Ändå var kapitalet ett år senare fortfarande 500 000, på grund av finanskrisen. Men när återhämtningen kom blev resan fin. Han påpekar att när man har relativt litet kapital kan man kanske kompensera nedgångar med nya insättningar.

– När man har tio miljoner och det går ner en kan man liksom inte kompensera det med insättningar.

Många aktiesparare får panik och säljer när börsen går ner. Det är psykologiskt tufft att fortsätta att skyffla in pengar i vad som kan kännas som ett svart hål. Peter säger att när man är nettoköpare får man försöka att tänka långsiktigt. Han har alltid känt sig extra motiverad när det känts som bra köplägen och försökt att jobba ännu hårdare på inkomstsidan under de perioderna.

– Jag har aldrig varit så motiverad som under finanskrisen och det gav otrolig utväxling sen. Visserligen var den nedgången begränsad i tid. Hade den pågått i många år kanske jag hade börjat misströsta.

Peter har bloggat i många år och fått många frågor genom åren. Han berättar att en återkommande fråga är hur man får med sin partner på spartåget.

– Till viss del kan man säkert inspirera, men det blir svårt om den ena sparar halva lönen och den andra inget. När jag träffade min tjej var hon inte alls inne på detta så jag fick sälja in det lite. Men vi hade ändå samma grundsyn och det är nog viktigt.


I början av sin sparresa hade Peter mål av typen ”en miljon”, men efterhand tog frihet och att kunna jobba mindre över. När han hade en miljon insåg han att om han lyckades nå tre miljoner skulle han kunna plocka ut 10 000 kr per månad.

– Då blev kassaflödet målet, snarare än portföljvärdet. När jag återinvesterar utdelning tänker jag ”de här tusen kronorna ger fyrtio kronor i utdelning varje år”. Så värdet av tusenlappen är kassaflödet den genererar.

I dag är Peter helt ekonomiskt fri men tar en del roliga uppdrag i egen firma. Han har givit ut två böcker och bloggar fortfarande. Han bedömer att han jobbar runt tio procent av heltid.

– I efterhand kan jag fundera på om jag inte borde unnat mig att sluta ett halvår tidigare. Jag räknade på noll i inkomst efter att jag slutade mitt arbete, men jag har haft kontinuerliga inkomster via mitt företag.

Peter uppskattar att vara ute i naturen och har numera både hus och trädgård.

Peter har flyttat och har numera både hus och trädgård. Han gillar att träna och att vara ute i naturen och upplever inte att han har några svårigheter att fylla sin tid.

– Men jag märker att jag blir mindre effektiv. När jag arbetade heltid kunde jag klämma in något ärende innan lunchen. Har jag något bokat på eftermiddagen numera blir det inte mycket gjort innan dess.


Att plötsligt ha gott om tid är en stor kontrast för Peter som tidigare jobbat hårt och mycket. Men han säger att friheten att välja vad han vill göra av sin tid är fantastisk. Att han kan välja uppdrag som känns kul, utan att ha inkomst som drivkraft. Att han kan ta beslut som bättre stämmer med hans livsvärderingar. Däremot är det en utmaning att tacka nej till jobbuppdrag.

– Jag får påminna mig om att jag jobbat för friheten att kunna tacka nej till det som inte känns lika kul.

En annan utmaning som ekonomiskt fri kan vara att hitta en ny mening i livet. Han upplever själv att han har kunnat njuta, men tror att många kan uppleva en tomhet.

– Att bli ekonomiskt fri kan ta 10-25 år och när man strävat så länge och tänkt på det dagligen kan det kanske kännas tomt efteråt. Kanske blir någon lat och slö, går hemma i trasiga kläder och dricker för mycket. Å andra sidan tror jag att de flesta som lyckas med något sådant här är väldigt målinriktade och har en stark inre drivkraft, så det är nog inte så vanligt att man degar ner sig totalt.  

En aspekt av ekonomisk frihet som förvånat Peter är att det ofta är gynnsamt skattemässigt.  

– Kan man ha inkomst av kapital på 25 000 kr per månad och en arbetsinkomst på 10 000 kr per månad så ger det en mycket lägre skatt än om man tjänat 35 000 kr på ett vanligt jobb. Det är nästan som att jag hittat ett kryphål, säger Peter nöjt.


Peters tre bästa beslut kring sparandet:

  1. Att starta direkt, redan första månadslönen. Eftersom han aldrig hann vänja sig vid något lyxliv gick därför sparandet ganska av sig självt.
  2. Att aktivt göra en egen bedömning och gå sin egen väg. ”Många kompisar köpte dyra bostäder och intalade sig själva att det var rimligt med tretton miljoner för ett radhus. Gör inte som alla andra utan fundera igenom vad du värderar och vad som är rimligt för dig.”
  3. Att han hade turen att träffa en partner med samma värderingar och intresse för att bygga upp något tillsammans.

Peters mindre lyckade sparbeslut:

  1. Att han gjorde nybörjarmisstag på grund av bristande kunskap i början, exempelvis att köpa för dyra fonder. ”Men kanske måste man tillåta sig att göra den resan?”.
  2. Att han kanske inte hade behövt varje sparkrona. ”Hade jag jobbat en månad till kanske jag hade kunnat strunta i dumsnåla saker. Att spara den sista tusenlappen varje månad är mycket svårare än den första.”
  3. Att han hade kunnat börja ännu tidigare, samt med mer kunskap. Peter kom igång som 25-åring, men tror att ett medlemskap i Unga aktiesparare hade kunnat ge både kunskap och möjlighet att träffa likasinnade. ”Då hade jag kanske gjort mina nybörjarmisstag som 18-åring i stället och haft mer tid för ränta på ränta.”