Företagare behöver inte sälja hela sitt företag
Entreprenörer som startat ett företag ser ofta sitt företag som ett livsverk. Det gör att företagaren tycker att det vid ett ägarbyte är mycket viktigt att företaget hamnar i rätt händer.
Ett alternativ är att sälja en minoritetspost.
Det finns olika typer av köpare vilket innebär olika typer av potentiella problem. Det kan vara möjligt att hitta en yngre entreprenör som vill ta över bolaget men de har ofta inga kapitalresurser vilket i sin tur innebär att säljaren måste ligga kvar med en stor del av köpeskillingen. Industriella köpare är vanliga men då finns det en risk att företagarens livsverk så småningom integreras och rationaliseras i den nya ägarens verksamhet och till och med försvinner från den lokala orten. Om det innebär att bolagets trotjänare blir utan arbete är det inte kul för företagaren att träffa dem på torget där man bor.
Det finns också finansiella köpare som köper hela bolag för att utveckla, expandera och effektivisera dem. Problemet är att de flesta av de finansiella aktörerna har en fondstruktur som innebär att fondens investerare måste ha pengarna tillbaks om 5- 7 år. Det innebär ofta att bolaget så småningom ändå hamnar hos en industriell ägare som kanske genomför de negativa förändringarna som beskrevs ovan.
Men ett annat alternativ för entreprenören kan vara att sälja en minoritetspost i bolaget till ett investmentbolag. Ett investmentbolag kan köpa för att behålla när de flesta andra aktörer köper för att sälja vidare då investmentbolag kan ha ”evigt liv”. De som är aktieägare i ett investmentbolag och vill ha tillbaks sina pengar måste sälja sina aktier i investmentbolaget vilket inte påverkar investmentbolagens innehav. En annan fördel med att sälja en minoritetspost i sitt bolag är att man även i fortsättningen kan ta del av den fortsätta värdestegringen i bolaget istället för att placera en köpeskilling i börsaktier och ränteplaceringar. Om man under många år byggt upp ett framgångsrikt företag finns det större förutsättningar för att det egna bolaget även i framtiden blir en mycket bättre placering än att spekulera på börsen. Dessutom kan man tillsammans med den nya ägaren utveckla bolaget och få nya impulser. Om man dessutom fått loss kapital så har man fått sin privatekonomi säkrad vilket gör att man kanske vågar expandera bolaget lite snabbare. Exempel på investmentbolag som agerar på detta sätt och inte har någon specifik branschfokus är Chiffonjén, Spiltan Invest och Ratos. Däremot investerar dessa bolag i olika värden på bolag där Chiffonjén investerar i intervallet 10-50 mkr, Spiltan Invest 50-150 mkr och Ratos 300- 3000 mkr.
Ytterligare ett annat alternativ om man inte vill sälja hela bolaget är att sprida ägandet och få många aktieägare. Om ett bolag har tre kompanjoner som arbetat ihop under många år kanske en ägare vill sälja och pensionera sig, en annan ägare vill sälja lite aktier och den tredje vill vara kvar som ägare och utveckla bolaget. Denna situation kan sluta i att man säljer hela bolaget och att den som ville behålla bolaget först blir av med andelen i bolaget och sedan efter ett tag även jobbet när den nya ägaren vill sopa med nya kvastar. Ett alternativ kan då vara att försöka placera aktierna som är till salu till nya aktieägare. Då krävs åtminstone på sikt en handel i bolagets aktier och ett alternativ kan då vara Alternativa aktiemarknaden som är en marknadsplats för onoterade aktier med en spridd ägarbild.
Fördelen med Alternativa är de mycket låga kostnaderna för bolagen att ansluta sig och att handeln bara sker en gång i månaden vilket innebär att bolaget inte behöver ha samma redovisning, nyhetstjänster mm som krävs när man har daglig handel. För att handla på Alternativa aktiemarknaden behöver man bara registrera sig som kund (är gratis) vilket innebär att Alternativa har en stor grupp investerare som är potentiella köpare av aktieposter i onoterade bolag.
Slutsatsen är att det finns två alternativa vägar om hela eller delar av ett företag söker nya ägare. Fördelarna med att sälja en minoritetspost är att gamla ägare kan ha kvar aktieposter samtidigt som andra ägare får kontanta medel för sina behov. En annan fördel med att få in externa ägare till minst 30 % av aktierna är att de gamla ägarna efter fem år kommer ur de förhatliga 3:12-reglerna.
Per H Börjesson
VD, Investment AB Spiltan
25 okt, 2010
Lämna en kommentar